Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk, och af hvilka G. Paijkulls ”Ordensvurmen” (1785)
var det märkligaste.
Af helt annan art är Olof Kexéls[1] Kapten Puff eller
Storprataren (1789), en bearbetning af en fransk komedi,
som här lokaliserats på ett fyndigt och roligt sätt. Titelfiguren,
som i en ohejdbar ordström utgjuter sin politiska
visdom och genealogiska lärdom, blef i den berömde Hjortsbergs
händer en synnerligt populär typ, den där skänkt
stycket en lång lifstid. För ej länge sen återupplifvade Oskar
Bæckström på Dramatiska teatern den mångtalande kaptenen.
Då Karl Stenborg med 1780-talet blef den ledande kraften
inom sin faders skådespelartrupp, fick den franska
opera-comiquen där sitt hem. Det var en genre, som upptagits
redan under frihetstiden, men som nu först fick riktig fart,
och med den bild af den gustavianska rokokon, som vi i
allmänhet göra oss, höra dessa sångspel samman. De texter,
som skrefvos af Carl Israel Hallman[2] och Carl
Envallsson, röja här och där den gustavianska gratien.
Den förre var en glad ordensbroder, som ibland roade
sig med att parodiera bekanta diktverk. Den populära
operan ”Acis och Galatea” råkade också ut för detta öde,
och Hallmans parodi, Kasper och Dorotea, befanns så
lustig, att den trots sina grofheter uppfördes på hofvet 1775.
Därifrån gick stycket öfver till Humlegårdsteatern, där det
onekligen bättre hörde hemma. Bifallet kom Hallman att
fortsätta, och efter franska uppslag (naturligtvis!) skref han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
