Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff ■ ■ .........——; -ff
Bengt Lidner
M e d e a.
Akast oss efterjagar.
Den yngste.
Jag följer hvart du går.
Den äldste.
Åt hvilka hårda lagar,
åt hvilka öden du vår barndom öfverger!
M e d e a.
Det finns en evig makt, som från sin himmel ser
vid barnens späda rop i lägsta vagga ner.
Han vakar öfver deras dagar,
som hafva ingen mor, ej någon tillflykt mer.
Åt denna blida makt jag öfverlämnar er.
O! mina barn! mitt minne ej fördomen,
fast jag åt edra bröst den första känslan gaf. . .
Hvi blef mitt sköte ej er graf?
När efter flera år, då jag ej mer är till,
I om förflutna tider drömmen,
0 mina barn! er mor ej då förglömmen!
Kring denna strand min skugga sväfva vill.
Vid månans bleka sken emellan glesa lindar
1 skolen mig hvar midnattstimma se,
där mina kyssar få i tysta västanvindar . . .
Hon gråter.
O ve!
Mer än bedragna hopp! . . . Min hand jag tänkte färga
med detta späda, dyra blod,
befria dem från ödets ebb och flod,
och bryta rosen af, förrn stormar henne härja . . .
Men jag är mor! . . . en mor bör vara svag . . .
Fördöm din födslodag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
