Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl -—■ - ■ —%
Ur Medea
Den yngste.
Ack! vredgas du på mig?
Medea.
O! mina barn, mitt hjärta
ej äger mer än tvenne känslor kvar.
En är för er, den andra för min smärta.
Jag flyr, och vänder om; ett steg ur templet tar:
du är det, o natur! som mig tillbaka drar.
Du, vänskap, som dock skugga är
utaf den starka ömhets låga,
för sina barn en moder bär!
Du ofta känt hvad gruflig plåga,
som skillnad väcker i ett bröst;
du vet hur upprördt hjärtat svallar
vid vänners brutna afskeds röst;
din känsla jag till vittne kallar!
På dessa späda blickar se!
Kan jag, då deras tårar rinna . . .
Ack, nej! den vildaste tigrinna
förmådde er ej öfverge.
Barnen.
ömmaste mor!
Scen 6.
MEDEA. HENNES SÖNER. RODOPE.
Rodope.
O, I Gudar! hvad plåga!
Prinsessa! . . . Korint! hvad jämmer! hvad nöd!
Kreon förtärd af en rasande låga,
Kreusa i eldsflammor fräten och död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
