Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ö== é
Bengt Lidner
Folket i uppror! . . . Medea, jag fasar!
Hämnden dig söker, hvi dröjer du här?
Jason lik sårade lejonet rasar!
Fly! utaf dig sina barn han begär.
Medea.
Hvad? Sina? . . . Hekate! jag nu Medea är.
Hvad? Sina?... Rusta ut din hela afgrunds skara!
Men säj, Rodope! är väl hans vånda stor?
Jag ville till hans kval ett hungrigt vittne vara,
en plågoanda bli, uti hans hjärta fara,
en enda ådra där ej spara.
Menedarn!
Den äldste.
Ack, min ömma mor!
Hur kan du mot vår far så gruflig dom besluta?
Han älskar oss så ömt.
Medea.
Förvägne! hvad jag ser?
Hur djärfs du inför mig för Jason tårar gjuta?
Men hållt! du skall ej gråta mer.
På dig mitt hopp jag vågat sätta,
jag trott du skulle mig till tröst
med darten öppna snart en svikfull faders bröst,
att med dess blod en moders skugga mätta.
Här, vid altarets fot, här svärj att hämnas mig!
Svärj, att i hvarje bön din egen far förbanna!
Och bryter du din ed, må då hans afgrund stanna,
vanbördinge, på dig!
R h o d o p e.
För alla gudars skull din önskan kalla åter!
En prins, uti hvars vård ett folk skall lämna sig,
det första ord, han lär, bör blifva: Jag förlåter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
