Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nattens och stumhetens tid är förgången,
fjäriln ej längre i larfven är fången;
dagen har kommit och klangen med den.
Mornad af fläktarnas väckande krusning,
släck då vår törst i din ljufliga flod!
Nektar af klarhet, af lust och förtjusning,
lek i vårt sinne och spritt i vår blod!
Hon dricker.
Cecilia.
Ack, men till ljuset för nära sig vågar
fjäriln, den vingade Psyke, ibland;
och vid en eld, som förtärande lågar,
snart hon med hviskning och bäfvan sig frågar,
om hon skall dö i dess lockande brand.
Svalkande droppar! då fallen, o fallen
rikt på den glöd, som i hjärtat blef tänd,
tills hvarje nerv, lik en sträng af metallen,
åter för lifvet blir ljudande spänd!
Dricker.
E r v i n a.
Och när ur själen, som stjärnbloss ur natten,
skapande andar slå ögonen opp,
stärk deras vingar, du mäktiga vatten,
arf af den gömda, odödliga skatten,
att de fullborda sitt glänsande lopp!
Skyhögt, en bild utaf himlen, sig hvälfve
templet, där tanken sig skåda begär;
och, vid sin anblick förvånad, han skälfve
saligt af skräck, att så evig han är!
Dricker.
N i o b e.
Men under hvalfven, dem djärfheten höjer,
ställa sig fägringens bildningar fram;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
