Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR EN SJÄLFBIOGRAFI
hänryckning, i hvilken hvarje naturskönhet försatte mig. Jag
vill blott nämna, att jag stundom kunde ligga på marken flere
timmar och betrakta molnen, i hvilka jag tyckte mig se de
härligaste landskapsstycken, städer, människor, änglar och
gudomligheter, och jag tyckte mig själf öfverjordisk. Kunde
jag nu uttrycka mina dåvarande känslor, så vill jag trotsa
hvilket poem som helst att öfverträffa dessa uttryck i skönhet.
Månne dessa känslor för den allvetande Guden, som
genomskådar människohjärtan och tankar, ej äro sköna sånger, ljud
af honom själf, brutna emot och återkastade igen ur den
mänskliga själens resonansbotten? I skalder, hvilka äro edra
skönaste sånger? Månne de få, som äro förvarade i de
böcker, som kallas edra arbeten? Nej, de skönaste äro i
käns*o-rika tankar gångna till evigheten; och där ljuda de måhända
bland odödliga andar evinnerligen.
Att jag hade anlag för poesi i min barndom och
isynnerhet mycket tycke för densamma, erinrar jag mig ännu. Jag
hörde med förtjusning de gamla visorna sjungas, och
psalmboken roade mig mest att läsa af alla de böcker, som föllo i
mina händer. Äfven minns jag, att jag i min barndom
författade en aftonpsalm. Den är försvunnen både ur världen och
minnet och skulle ej här göra mycken figur med sina orediga
tankar och oäkta rim; men jag kommer ihåg, att jag skref
den med andakt vid ett fönster midt emot den nedgående
solen den dagen, på hvilken man firade en jubelfest till
åminnelse af Uppsala möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
