Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske hon i sömnen ser min bild,
hör min röst, som darrar obesvarad,
minns mitt namn och, leende och mild,
hvilar åter vid min barm, förklarad.
Nej, hon står vid aftonrodnans port,
lik en irrande seraf, som svärmar;
och det goda, som hon tänkt och gjort,
sig i spridda strålar sakta närmar.
Ur den bädd, där Laura gömdes, väcks
en förgätmigej af Lauras blickar,
dem i purpurn, hvaraf kullen täcks,
hon, att lugna mig, förgäfves skickar.
Skumt är allt, och månen sig allt mer,
likt ett hopp, som dör, i molnen sänker —
matt igenom rymdens öken ler,
likt den tröst inbillningen oss skänker.
På den hällen, där jag lutat mig,
strömmar än den bleka, kyska dagen,
som i mörkrets skuggor blandar sig
och af härjarn blottar anletsdragen.
I den stillhet, där jag ser hans spår,
sväfva kring mig likt försvunna vänner
flydda timmar af min ålders vår,
dem jag saknat har och återkänner.
Ack, hvar strimma jag i töcknen ser
är min Lauras hår, som rörs af vinden,
och det gyllne ljus, som flödat ner,
är ett mattadt skimmer, spridt från kinden.
Ungdomsbröder, gån ur jordens famn,
fästen kring mitt hufvud edra kransar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
