Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Königsmark och Thynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta anbud; däremot fann han icke nödvändigt att för
domstolen anmäla försöket att köpa honom, hvilket,
om det blifvit kändt, tvifvelsutan förvärrat den
anklagades sak i betydlig grad.
Denna var betänklig nog ändå. Hertigen af Monmouth
och Thynnes anförvanter uppbjödo allt för att få
Königsmark indragen i samma öde, som väntade hans
verktyg. Men den högförnäme svensken hade mäktiga
internationella förbindelser och djupa försänkningar
vid flera af Europas hof. Så snart saken vardt
bekant i Paris, skyndade sig Königsmarkska husets
vänner därstädes att vidtala Louvois, och på dennes
framställning skickade konung Ludvig ett egenhändigt
bref till Carl II, med anhållan om nåd för Königsmark
ifall han vore skyldig. Hemma i Sverige kom hela
den anklagades släkt i rörelse, troget sekunderad
af Frankrikes och Englands ambassadörer. Hans
farbroder, fältmarskalken Otto Vilhelm var just
då hos Carl XI i Kungsör och kunde lägga hela sitt
inflytande i vågskålen. I Riksarkivet förvaras en
samling bref från Königsmarkska agenter och vänner
i utlandet beträffande det märkliga målet och de
utvägar som borde anlitas till grefve Carl Johans
förmån. Naturligtvis betrakta dessa brefskrifvare
hans oskuld såsom en själfklar sak och antaga utan
pröfning den af kapten Vratz gifna versionen. I bref
från en enda ibland dem, den bremiske kansleren
Esaias von Pufendorf, tycker man sig kunna läsa
mellan raderna en för den unge grefven mindre gynnsam
uppfattning. Han skrifver till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
