Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det årtionde, som närmast föregick 1809 års
statshvälfning, kan i mera än ett afseende betecknas
såsom ett resignationens tidehvarf. Gustaf III, af
hvars lysande personlighet samtiden emottagit sina
mest bestämmande intryck, hade nedstigit i sin blodiga
graf, och det föreföll liksom hade nationen förlorat
håg och förmåga till hvarje ny kraftansträngning
vare sig på det politiska eller litterära
området. Kungamordet och den franska revolutionens
uppskakande händelser lade en tyngd öfver sinnena. De
styrande, småsinta och räddhågade, trodde sig bekämpa
omstörtningens ande genom despotiska åtgärder
mot hvarje yttring af själfständighet i tal och
skrift. Den stora allmänheten, fastän missnöjd,
böjde sig under tvånget såsom ett af de farliga
tidsförhållandena betingadt nödvändigt ondt, men
öfver det offentliga lifvet smög sig efter hand
domning och förstämning. Borta voro de högtflygande
förhoppningarna, framtidsmodet och tillförsikten,
som gjort Gustaf III:s första regeringstid så ljus
och spridt ett solsken af glädje äfven i det enskilda
umgänget. Luften var full af mörka aningar. De väldiga
tilldragelser, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>