Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skakade Europa i dess grundvalar, läto ringheten af
våra egna krafter så mycket bjärtare framträda, och
man frågade sig, huru länge Sverige skulle ostördt
få lefva sitt stilla lif, utan att indragas i den
allt uppslukande världskampen, så mycket mer som man
hyste ringa förtroende till de styrandes förmåga att
hålla rätt kurs. För oron, bekymret hos de politiskt
omyndiga återstod blott en tröst – resignationens.
Den känslans och viljans märglöshet, som blifvit
ett tidslyte, sträckte sina verkningar äfven till de
lefvande källor, ur hvilka människoanden bort hämta
förfriskning, förädling och föryngring. Från kyrkornas
predikstolar förkunnades mindre ofta det oförfalskade
bibelordet än neologiens rationalistiska moral, en på
innerligare troslif blottad dygdelära. Inom den sköna
litteraturen, poesien, framträdde afmattningen på ett
i ögonen fallande sätt. Flera af de stora skalder,
som prydt vitterhetens gustavianska guldålder,
bortgingo kort efter sin kunglige beskyddare; de
som kvarlefde, tystnade eller hade redan sin bästa
poetiska alstringstid bakom sig. Dikten sysselsatte
nu icke längre allmänheten i så öfvervägande grad
som förr, då stora ämnen behandlades i stor eller
åtminstone ny stil. Den utsinande ingifvelsen, som
äfven måste räkna med inskränkningen i ordets frihet,
hade icke nog dristighet och kraft att i diktens form
omsätta de nya idéer och strömningar, hvilka den stora
världshvälfningen framkallat. Skaldekonsten drog sig
tillbaka inom trängre områden och vände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
