Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett krigsfartyg, hvilket med det första skulle afgå
till Sveaborg. Finska vikens klippor genljödo då
ännu af kanondundret från Viborg och Svensksund – det
var under dagarna före fredsunderhandlingen
i Värälä. Knappast hade han likväl, tack vare
värfningspenningarna, ätit sig mätt, förrän
eftertanken och ångern infunno sig. Sin döende
faders sista uppmaning hade han sålunda lättsinnigt
svikit och bortkastat sin framtid för ett mål
mat. Värfningsofficern, som lade märke till hans
tårar och förtviflan, tog närmare reda på anledningen
och rördes till medlidande. »Gif dig till freds,
min gosse», sade han, »du skall få behålla din
svarta rock» – Choræus bar nämligen ännu sorgdräkt
efter sin far. Den hederlige officern gaf honom
värfningspenningarna till skänks, skaffade honom
ombord på en Västeråsskuta och skildes från honom
med en vänlig förmaning att för framtiden bättre
minnas hvad hans fader sagt på sin sotsäng. Franzén,
som i sin biografi öfver Choræus berättat detta hans
ungdomsäfventyr, tillägger såsom ett nytt drag af
hans barnsliga tanklöshet, att han glömde taga reda
på den ädle välgörarens namn – en skenbar otacksamhet,
som den till mognare år komne ofta bittert beklagade.
Anländ till Västerås, hade väl Choræus, med ännu
friskt intryck af den fara han så lyckligt undgått,
bort utan uppskof göra det besök hos domprosten Fant,
på hvilket så mycket för honom berodde; men sorglös
såsom en af himmelens fåglar, hvilka hvarken så eller
uppskära, fäste han först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
