Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin uppmärksamhet vid något helt annat. I Stockholm
var det fruktbodarna, som lagt beslag på hans ögon och
tankar; i Västerås var det domkyrkans svindlande höga
tornspira, som drog honom till sig med oemotståndlig
makt. Dit upp måste han; och där dröjde han i hänförd
beskådning af den vidsträckta utsikten. För utgången
af besöket hos domprosten hyste han ingen oro, utan
ansåg såsom den naturligaste sak i världen, att han
blott behöfde bringa sin döende faders hälsning,
för att den obekante namnfränden genast skulle öppna
sitt hus och sitt hjärta.
Domprosten Fant hade samma dag bjudit främmande, då
man hos honom anmälde en svartklädd gosse, som bröt
på finska. Fant gick ut för att tala med honom och
återvände en stund därefter med Choræus vid handen
in till sina gäster. Från detta ögonblick var den
värnlöse främlingen, om hvars tillvaro Fant nyss
förut icke vetat det minsta, upptagen i hans hus
såsom eget barn.
Dessa Choræi ungdomshändelser äro i hög grad målande
för det naiva, barnsliga draget i hans karaktär,
men också för det älskvärda, förtroendefulla. Man
bedrager sig sannolikt icke, om man antager, att
han ägt en omedveten makt öfver andra människor, en
gåfva att i första stunden väcka deras intresse. Både
värfvare-officern – eljest ett föga blödigt släkte – och
den gamle lärde domprosten lydde sålunda liksom
en Guds omedelbara fingervisning, då de kände, att
de måste bistå den stackars finske gossen, som var
så rörande okunnig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>