Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men intet, men intet mer rörde hans sinne.
En vind nr hans bok hade skingrat de blad,
Där vänskapen tecknat ett dröjande minne
Af ungdomens känsla, så flyktig som glad.
Hans koja var öde, han gömdes i skogen
Från själfva sin ädla beskydderskas tröst.
Där fann jag hans vålnad, sin saknad blott trogen,
Och hörde i öknen hans klagande röst.
Han satt på en klippa och suckande sade:
Två vänner från Aura min enslighet hade,
Den ena, en ros af de stoltares flock,
Förädlad af konsten, hon längtade dock
Hit ner från det präktiga fönster hon prydde.
Den andre en fågel, som, gömd i sin lund,
De lyssnande nymfer förtjuste och brydde;
Men ack – innan sommarens mognande stund
Föll rosen i stormen, och sångaren flydde.
I oktober 1800 lämnade Choræus familjen v. Willebrand
för att mottaga anställning såsom informator för en
ung friherre De Geer [1] på Tervik i Nyland, Perno
socken. Att skilsmässan från det vackra Jokkis och
den älskvärda kretsen därstädes icke kunnat försiggå
utan smärtsam saknad, är väl antagligt. Brefven till
Franzén från denna tid röja en viss förstämning, som
likväl äfven kan tillskrifvas felslagna litterära
förhoppningar. Visserligen eröfrade han år 1800
vid förnyad pristäflan i Göteborgska Vetenskaps- och
Vitterhetssamhället dess högsta prisbelöning för
skaldedikten Trollhättan, men ett tal på omväxlande
vers och prosa, som han höll den 24 jan. 1800 på
Musikaliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
