Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Domprostinnan Fant, hans goda fostermoder, var
icke mer. Det vardt ej Choræus förunnadt, att
såsom han hoppats, ännu en gång tacka henne för
den kärleksfulla omvårdnad, hvarmed hon hägnat hans
ungdom. Han fick endast strö några diktens blommor
på hennes nyss tillslutna graf och blanda sina tårar
med sin välgörares, under rörd hågkomst af den dag,
då han, en okänd, behöfvande främling, första gången
beträdde det gästfria husets tröskel:
Begråtande en far, jag flydde öfver hafven
Och bar en hälsning fram ifrån hans sista bädd,
Och ställdes fram för dig, i sorg och vördnad klädd,
För dig, hvars själ i dag är dyster såsom grafven;
Stort var ditt ädelmod – du kände ej mitt namn,
Du såg min nöd –, och öppnad var din famn.
I Stockholm mottogs Choræus synnerligen väl af sina
litterära kolleger och kom genast på en förtrolig fot
med flera af Svenska Akademiens ledamöter. Bland
de äldre vitterlekarne slöt han sig mest till
den spirituelle, mångkunnige Rutström och till
Blom. Den sistnämnde var visserligen »pretentiös
och besynnerlig», men Choræus fann honom mera
än andra röja deltagande för de ämnen, som rörde
Choræus själf. För öfrigt var han olycklig, eller
åtminstone ansåg sig vara det, och detta var nog för
att vinna Choræi sympati. Bland de yngre knöt han
vänskap i synnerhet med Kullberg. Äfven Tegnérs namn
möter oss bland Choræ i nya vänner. Andra deltagare
i den vittra umgängeskrets, dit Choræus infördes,
voro Valerius, Wallin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
