Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hastig sjukdom. Choræus begrät denna dyrbara väninna
i ett kväde, där han beder sanningen teckna det
ljusblåa ögat, som
– – – hvälfves och mörknas och tåras,
Då hon blott nämner en bortgången vän,
Då hon är misskänd och oförtjänt såras.
Blott att hon ser något ädelt och skönt,
Huru likt daggpärlor tårarna skina,
Huru de glänsa på lagern, som krönt
Stenhammars Laura, Kellgrens Kristina!
De oförgätna stunderna på Runsala och Jokkis framträda
för skaldens tanke i dessa slutstrofer:
Ack, i den krets, där din morgon försvann,
Där du helst valde att glada och lefva,
Skall man dig sakna och säga hvarann:
Ja, hon är borta, vår älskade Eva.
Ja, hon är borta, du lär oss ej mer
Gömma till vintern sommarens stunder,
Ja, aldrig mera ur fönstret du ser
Höstliga månen i Runsalas lunder.
Gubben på Jokkis bortgömmer sin bok,
Sedan han läsit det sista du skrifvit;
Sveper sin harpa i saknadens dok,
Sedan åt dig han sin minnessång gifvit.
Eva Loffman var icke den enda förlust, som i dessa
dagar drabbade Choræi känsliga hjärta. Knappt hade
han beträdt den svenska stranden, förrän han möttes
af ett nytt smärtsamt dödsbud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
