Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom orden föllo: »då detta rum blifver det enda,
från hvilket det ej skall tillåtas att lemna er
ert loford».
Skaldesången Ehrensvärd lider, mera än fallet är med
Choræi andra större dikter, af dunkelhet i uttryck,
en följd af den pseudo-klassiska odestilens vanliga
benägenhet att beteckna saker och händelser genom
metaforer och konstlade omskrifningar, i stället för
att gifva dem sina rätta, naturliga namn. När, såsom
i Ehrensvärd, det är ett rent historiskt ämne och
därtill ett modernt sådant, som besjunges, blir detta
ständiga kringgående af det enkla faktiska dubbelt
störande, och läsaren sväfvar stundom i ovisshet
om verkliga meningen, hvilken för att tydliggöras
behöfde ännu flera förklarande noter, än skalden redan
tillagt. Synnerligt oklar är den strof, som begynner:
»Var hälsad, Ehrensvärd!» – och berör hans deltagande
i finska kriget 1741. Fullt tydlig är icke heller den,
där svenska flottans reträtt från Viborg och lyckliga
räddning bakom de skyddande murarna af Ehrensvärds
skapelse Sveaborg målas under bilden af ett lejon,
som inneslutet af en skogseld banar sig väg mellan
brinnande stammar. De alltför ofta inflätade onödiga
jämförelserna med antikens värld bidraga också i sin
mån att beröfva stycket sin tidsfärg och förstöra
all illusion af historisk karaktärsmålning.
Dessa anmärkta brister voro dock icke så stötande för
tidens smak, som de blifvit för vår, hvars fordringar
på en naturlig diktion äro större;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
