Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gif mig åter min försvunna vår
Och dess blommor och dess lekar, Clara,
Unna mig att vara tretton år,
Unna mig som du att lycklig vara.
Dansa glad emot din sommardag!
Tag mig med dig, Clara, in i ringen.
Goda lilla, bland de små mig tag,
Eller också dansar jag med ingen.
Göm ock denna lilla barnslighet!
Må vi glädjas, må vi leka, Clara.
Jag skall låtsa vara din poet,
Och min sångmö skall du låtsa vara.
Lilla Clara, denna oskuldsfulla fjärilslek mellan
en trettonårig tärna och skalden, som vemodigt
blickar tillbaka mot barndomens försvunna paradis,
är ett stycke af äkta poetisk fägring och gratie
samt bibehåller ännu med heder sin plats i våra
lyriska antologier. Choræi lilla sångmö hette Clara
Elisabeth Westman[1] och var dotter till den myndige
Stockholmsborgaren och riksdagsmannen Abraham
Lorensson Westman, Bellmans vän och hjälpare i
brydsamma lägen – »beskedlige Abraham, som håller
af mig», skref en gång Fredmansskalden. Clara blef
maka till kanslirådet Sven Anders Hedin, och flera af
hennes efterkommande hafva gjort sig berömligt kända.
Samtidigt med <i>Lilla Clara</I> har Choræus skrifvit andra
smådikter öfver ämnen ur barnvärlden. I kvädet Vid
lilla Ludvigs graf tröstar han den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
