Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Choræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Religionens lärare, hur väl
Gick du vägen rakt till hörarns själ
Utan irrsteg kring en molnklädd mening,
Himlens sanning och förnuftets röst
Öfver dina läppar, från ditt bröst
Vällde fram med känslan i förening.
Och din milda lyra, hur hon böd
Andakt och beundran! Hur hon ljöd
Skaparns, hjältarnes och dygdens ära!
Tidigt dogo tonerna hon gaf,
Och vid blicken på din egen graf
Kanske såg du henne ej så nära.
__ __ __ __ __ __ __ __ __ __
Du är borta – jag på stranden står,
Äfven jag skall helga dig en tår,
Äfven jag min röst i kören blanda.
Så, när Guds profet försvann i skyn,
Stod Elisa qvar med häpen syn,
Bedjande om hälften af hans anda.
Allmänt deltagande väckte Choræi unga maka, som nu
för andra gången stod ensam, dubbelt ensam, sedan
hennes späde son kort därefter följde sin fader i
grafven. Hennes skönhet, älskvärdhet och det rörande
i hennes belägenhet uppväckte snart ömmare känslor
hos flera af Choræi vänner. Både Wallin och Valerius
anhöllo, efter sorgetidens slut, förgäfves om hennes
hand,[1]
och den senare yppade sin hopplösa kärlek i ett poem
Till Salla. Däremot var det Franzén beskärdt att
hemföra henne som sin brud. Han hade förlorat sin första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
