Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tänk er en liten ö, så där en 8 mil ute i Stockholms
skärgård – icke grön och lummig och skyddad som vid
Skuru – men belägen ytterst i hafsbandet, omspolad
af det salta stänket och kringtjuten af stormarne;
en ö af bara sand och klippor med litet ljung
bland skrefvorna och några tunnland gles barrskog,
urblekt och utsugen af hafsvinden. Den fåtaliga
befolkningen – lotsar och fiskare – lefver ett
hårdt och sträfsamt lif ute på sjön – värre blir
det, då sjöfarten för året upphör och isen hvarken
bär eller brister. Förbindelsen med fastlandet är
stundom afbruten i veckotal, och tillika möjligheten
att proviantera. Stackare den, som ej i tid för hela
vintern kunnat fylla sitt visthus! Då kan lefnaden
ibland vara rätt eländig, såsom skalden säger:
Hjälplös och arm får befolkningen dö,
Läkare finns ej, och ej Fru Nödvändig,
Två mil till prästen längst bort på en ö.
Detta är i största korthet beskrifningen på
lots- och tullstationen Sandhamn, sådan den tedde
sig ännu för en 30 eller 40 år sedan. Efter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
