Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgjorde hufvudrätten, och till ämne för de
ledigvordna tankarne kom en oförvållad penningskuld
att troget följa nästan hela lifvet igenom.
Hvad kunde skaldenaturen under sådana förhållanden
utveckla sig till? Sannolikast hade den lilla
gnistan slocknat i köld, mörker och umbäranden, eller
åtminstone öfvergått från blidhet till bitterhet, från
harmoni till missljud och pessimistiska utgjutelser.
Den som utskiftar lifvets bördor fogade det annorlunda.
Fick den poetiske tullinspektören sig tilldelt en lott,
som de flesta skulle kallat hård, undfick han tillika i
sin karaktärs innersta kärna den sällsynta egenskapen, att
i alla skiften hålla färgen, och detta i så hög grad,
att icke den mest pröfvade, väderbitne lots kunnat göra det
bättre. Tack vare denna egenskap, vardt han alldeles ingen
pessimist, han vardt Elias Sehlstedt.
Namnet behöfver blott uttalas, för att öfverallt i
Sveriges land tusentals anleten skola ljusna – hvilken
vän af sången har icke honom att tacka för någon stund
af harmlös glädje, af oskyldigt skämt – för mången sann
och lefvande tafla från land och sjö? Äfven i detta
sistnämnda fall har Sehlstedt gifvit prof på poesiens
segrande makt; ty liksom hans glada humor och ljusa
förnöjsamhet icke af några yttre förhållanden kunde
betvingas, så förstod han äfven att af Sandhamns ofruktbara
klippor och kulna haf skapa ett helt litet skönhetsrike.
Endast ett i botten kärleksfullt sinne förmår detta. Han
älskade naturen: i brist på annan, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
