Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade en gång för alla gett knäcken åt hans ekonomiska
ställning, och nu skulle penningebekymmer tära på hans
lugn ända till de fyra sista åren han lefde. Men han
nedböjdes icke däraf. Sådant kan bäras, mente han. Det
var endast ett slags sorg han ville erkänna – sorgen
att förlora sina närmaste.
Det friska lefnadsmodet, den glada förtröstan
sattes visserligen mången gång på prof därute på ön
i skärgården, dit han nu utflyttade, men hemmets
molnfria lycka förmörkades icke och sångens källa
utsinade icke. Man kan tvärtom säga att det just
var förflyttningen till Sandhamn, som kom den
riktigt äkta Sehlstedt – skalden nämligen – att
träda i dagen. Naturen därute i all sin entoniga
karghet, den af stadslifvets nivellering oberörda
lotsbefolkningen, ja själfva strandens och böljans
fauna, torskar och fiskmåsar, blefvo lika många nya
insatser i hans poetiska bildförråd. Ögat skärptes
för det karaktäristiska hos alla omgifvande föremål,
ödsligheten och enformigheten gjorde känslan
mottagligare, hvarje liten glad omväxling som
förunnades fick en prägel af festlighet, – poesien,
som förut kommit som en gäst på lediga stunder,
slog sig nu ner riktigt på allvar och följde
tullinspektören på alla vandringar längs de
saltstänkta klipporna, hviskande i hans öra nya
upptäckter på detta hittills obekanta territorium –;
så måste Robinson Crusoe varit till mods, då han
uppdagade något nytt godt eller användbart på sin ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
