Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De 17 år (1852–68) som Sehlstedt bebodde
Sandhamn omfatta hans rikaste och bästa poetiska
produktion. Kalendrarne Fiskmåsen, Utkiken
och Telegrafen angifva redan genom namnen sitt
Sandhamnska ursprung, liksom han äfven här började
utgifva sina dikter i en samlad upplaga. Det som ger
den egendomliga grundtonen åt alla dessa samlingar
är just de lefvande, originella lokalmålningar som
Sehlstedt aldrig tröttnade att utströ och allmänheten
att läsa och älska. För alla årstidernas växlande
fysionomier har hans lyra strängar; än målar han huru
Hafvet sig mornar i vårsolens brand
Ligger på rygg med sin spegel i hand
Och molnen de segla
Som långskepp förbi
Och stolta sig spegla
Däri.
Än åter:
Ensam på kullriga klippan jag står
Och ser huru böljorna brusa,
Vindarne spela i rockskört och hår
Och kråkan på strandhugg sig slår.
Skyarne tjockna och tallarna susa.
In mellan skären holländaren går
Och klyfvarn i vändningen slår.
Stum är knipornas sommarsång,
Och hafvet som speglade skyar ljusa
Välter sig nu uti grus och tång
Med böljor som Trebackarlång.
Hand i hand med de skiftande naturscenerierna,
äro de åskådliga taflorna ur skärgårdens djurlif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
