Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta präktiga skärgårdsfolk: den plikttrogne lotsen,
som i den stormdigra höstkvällen måste lämna sin varma
stuga, för att krämarn skall få skutan i hamn –
Hvit som en isbjörn, står han vid ratten,
Oviss om kursen är lif eller död.
Skärgårdstösen, Jerkers fästmö, är icke sämre:
Oförskräckt hon lägger sina nät,
Blir hon våt, så dör hon ej för det.
Trygg när hafvet vräker,
Lugn till lands, och säker
Hemma som ett utanlås.
Själfva själasörjaren i trakten kan gifva sina
sockenbor sådant föredöme i försakelse, att skalden
måste ömka sig öfver Komministern i Möja och hans
mer än torftiga hushållning:
Så ynklig jag aldrig har anat
En prästgård – se här min attest.
En ö, som naturen har danat
Att riktigt utsvälta en präst.
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.
I jämförelse med denne andans man hade Sehlstedt för
resten rätt prydligt i det hvita tullhuset på Sandhamn.
I dess lilla trädgård ligger ett lusthus – det finns
ännu kvar – där mången bål blifvit bryggd och många glada
visor afsjungna, under de tider, då seglare gingo ut och
in – både ostindiefarare och lustkuttrar. Sjökaptener, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
