Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att hushålla med tidningsnyheterna försökte han,
liksom det berättas om kommendanten på Vardöhus, till
hvilken posten kom 2 gånger på året, att blott läsa
ett nummer åt gången, men nyfikenheten slutade alltid
med att taga ut sin rätt. Värst var det, som sagdt,
med provisionerna. En middag, då husmor på bordet
framsatte salt strömming och potatis, skedde det
under den bedröfliga förklaringen: jag är rädd för,
att vi under 8 dagar få hålla samma diet. I detsamma
blef tullinspektören utkallad. Då han åter kom in,
frågade han: »vill du taga emot en inackordering,
mamma?» Frun ville ej tro det var allvar – men det
var verkligen allvar. En mäklares agent hade lyckats
praktisera sig ut till Sandhamn för att vara den
första på platsen, då hafvet snart skulle gå upp och
fartygen börja komma. För att under tiden lifnära sig,
hade han ingen annan tillflykt än tullinspektören. På
fruns förskräckta protester försäkrade Sehlstedt att
han alltid märkt att hon hade något i reserv, när det
skulle hetas vara slut – och mäklaren stannade. När
nöden är störst, är hjälpen närmast. Rätt som det var,
fick man genom salsfönstren se en båt, som arbetat
sig fram från Harön, och medförde diverse ätbara
saker. Nu var situationen räddad och Sehlstedt,
den oföränderlige optimisten, hade åter fått rätt.
Så gledo åren fram sin lugna gång, utan att
bjuda på märkligare afbrott. Någon gång skedde dock
ombyten i det jämna hvardagslifvet, då Sehlstedt
fick slå igen sin dammiga tulljournal och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
