Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållandena här hindrade honom att höja sig öfver
dilettantens ståndpunkt. Sådana taflorna nu voro,
föllo de hans goda vänner sjökaptenerna särdeles
väl i smaken och honorerades betydligt högre än
visorna. Ännu sitter på väggen i mången kajuta eller
sjömanshem en liten oljefärgstafla, som den väderbitne
ägaren ofta skänker en blick, hvars vänliga uttryck
innebär ett större erkännande, än eftervärlden består
mera fulländade konstverk.
Den egentliga pröfvotiden för Sandhamnssångaren
inträdde med sjöfartens upphörande för året. Då isen
låg blank omkring ön, kunde det gå för sig att göra
en slädtur in till Stockholm emellanåt och förnya
visthusets förråder, men detta ville sig ej alltid
så väl. Långa tider var man alldeles afskuren från
yttervärlden:
Nu är jag stängd som fisken i en kil,
Till fasta landet har jag tvenne mil
Och närmsta grannen mellan mig och mån’
Är ryska kejsarn, öster härifrån,
sjunger Sehlstedt vid sådant tillfälle om sin
isolerade belägenhet. Den lilla husmodern hade mycket
bekymmer, som hon icke fick låtsa om, när visthuset
började blifva läns och ingen utväg fanns till
ny tillförsel. Ett år – vintern 1860–61 – räckte
denna isolering mer än vanligt länge. När posten
ändtligen kom, medförde densamma den sex veckor gamla
underrättelsen om änkedrottning Desiderias död. »Det
är något sent att anlägga hofsorg», sade Sehlstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
