Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag sorglöst mig sträcker på hyttens tak
Och röker min lilla cigarr med smak.
Jag ser huru solen med guldkrona står,
Jag ser hur hvart moln uti djupet går,
Allt glindrar så solklart och sommarljust –
Jag blossar och njuter förtjust, förtjust.
Beskrifningarna på sådana utflykter utgöra en hel
grupp i Sehlstedts skrifter. Oftast inlägger han
inom en ram af humoristisk prosa intagande små
versbitar på omväxlande meter; ibland är det någon
kostlig medpassagerare som, utan att ana det, får
skyldra i hans poetiska kamera, ibland är det en
stads- eller landskapsbild han ger oss, frisk och
ögonblicklig – han målar lika lefvande sin vandring
i Gripsholms torntrappor eller på Mariefreds solheta,
knaggliga stenläggning, som återseendet af sin ungdoms
gamla bekanta, niporna utmed den mörkblå, skummande
Ångermanälfven, där stockarne ila framåt och laxarne
springa alnshögt upp ur hvirflarne i forsen.
De senare åren hade Sehlstedt till följeslagerska på
dessa utfärder sin dotter. Hvart våra resande kommo,
funno de kända och okända, som voro förtjusta att visa
dem vänlighet och gästfrihet. Snart voro sådana vackra
sommardagar ett minne, snart satt åter Sehlstedt på
sitt Sandhamn, vid sin tulljournal eller sitt staffli,
medan uti tankarne rimmets små ostyriga bytingar
alldeles själfmant gåfvo form åt intrycken från
senaste vandring.
Men allting skall se sin sista dag – vår
tullinspektor hade omsider uppnått den ålder, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
