Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning. Socialism och liberalism för tjugu år sedan och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbättring hade man ju af Karl Marx lärt, att hela den
ekonomiska utvecklingen ännu under en lång tid framåt skulle
komma att medföra ständigt sämre och uslare sociala
förhållanden; de små kapitalisterna skulle oafbrutet
konkurreras ihjäl och uppslukas af de stora, medelklassen tryckas
ned och proletariseras, så att hela samhället till sist
endast komme att bestå af några få under rikedom
bugnande kapitalmagnater såsom härskare öfver en oändlig
armé af egendomslösa, af löneslafvar; och först då, när
allt detta vore fullbordat, skulle änden komma,
»expropriatörerna själfva bli exproprierade,» och dessa
arbetsherremonarkier efter asiatiskt eller peruanskt mönster
plötsligt slå om i den socialdemokratiska republiken.
Huru ett så fantastiskt och i grund och botten djupt
pessimistiskt åskådningssätt kunnat få en sådan
utbredning och så hårdnackat fasthållas, har man nu för tiden
svårt att sätta sig in i; dock hade det naturligtvis sina
orsaker. Att Karl Marx själf trots sin på så många
områden öfverlägsna intelligens kom att omfatta det, är
kanske mindre underligt; han var, så att säga, en stukad
revolutionär, han hade sett alla sina förhoppningar om en
politiskt lyckligare framtid för sitt tyska fädernesland
krossas under preussermonarkiens järnhäl, och under senare
hälften af sitt lif åt han landsflyktens bittra bröd; hvad
under då, om reaktionen, tillbakagången,
»föreländigandet» kom att ingå såsom ett led i själfva hans
socialekonomiska system. Och att detta hopplöshetens evangelium
skulle vinna massornas hjärtan bör kanske icke häller
förvåna; ser man närmare därpå, så är det ju en gammal
bekant: att vi alla måste gå genom tåredalen och
jordekvalen, innan vi slutligen inkomma i fröjdesalen, lärde ju
själfva kristendomen; det var alltså blott asketismens ideal,
tillämpat på de sociala förhållandena. Men det var ingen
ofarlig lära, ty den gjorde i ej ringa mån den tidens
arbetare likgiltiga för partiella framsteg och reformer, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
