Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 14. Tulldirektören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
139
friherrinnan med utmålandet af den glädje, hon skulle finna uti
att själf växa upp uti vackra barnbarn.
Den listige skälmen nämnde för henne en hel del rika
partier, som hennes son kunde välja mellan och visade henne i
perspektiv hennes son, Axel var hans namn, uppstigen till en hög
civil ärepost i sin födelsestad, mindre genom sina personliga
egenskaper än genom sin fru mors stora anseende.
Denna artighet aflockade frihenrinnan Lejonman ett smålöje
och aldrig smålog hon, utan att hennes handsekreterare drog
fördel däraf, såsom en andlig, den där söker bidraga till sitt
andliga geschäfts gagn och fromma.
Han bibehöll ännu en liten tid sitt välde genom sina konster;
men slutligen angrep och störtade honom en man af alldeles
motsett karaktär.
*
Baron Sigurd Örnnäbb hade blifvit utnämd till direktör vid
en afdelning af tullen i Stockholm.
Han var en man om femtio år, kort och tjock, glad,
öppenhjärtig och tjänstaktig.
Han var en af det slags människor, som säga rent ut, hvad
de tänka, som skänka penningar, under det de önska en för tusan
i våld, som aldrig göra några komplimanger, men trycka de handen
på den, de högakta och trycka då så hårdt, att man vore färdig
att skrika.
Fri från alla ekonomiska bekymmer och begåfvad med en
god hälsa lefde baron Sigurd Örnnäbb endast för nöjet, då han ej
hade sin tjänst att bestyra om.
Bordet, där han figurerade förträffligt, de bildande konsterna,
som han ej utöfvade men beundrade, fornålderns industri, som han
ej förstod, men hvilken han aktade, soaréer, spelpartier och baler,
där han dansade ifrigt och tungt, konserter, å hvilka han jämmerligen
spelade basfiol, allt var för honom lika intressant. Och allt
dömde han med samma ifver.
Med tjugo tusen riksdaler riksmynts årlig ränta af sitt
kapital och med inkomsterna af sin beställning såsom tjänsteman
kunde han tillfredsställa alla sina böjelser och hade tillträde till
de finaste familjer.
Han skulle endast hafva ådragit sig åtlöje, om han visat
några anspråk. Han hade den stora konsten att låta allting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0139.html
