Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 30. Gamla tanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon smög sig genom en liten dörr in i köket och genom
detsamma för att kunna inifrån byggnaden möta det främmande,
som kommit till gården.
————
Då fröken Lydia kom in i stora salen för att närmare taga
de nykomna gästerna i ögonsikte, presenterades hon för dem af
»tant Brita».
Fröken Lydias aning hade ej varit oriktig.
Den första, som öppnade sin famn för henne, var fröken
Rebecka Lohufvud, en af »tant Britas» systrar.
Hennes syskontycke med »tant Brita» var alldeles
genomskinligt, ehuru hon icke hade samlat hela sin förmåga i tungan
utan i stället i ögonen.
Hennes gråa, blinkande ögon voro nämligen så utstående, att
hon väl kunde se åt alla sidor, under det att hon tycktes blicka
endast rätt fram. Och icke nog därmed; man skulle äfven vara
frestad tro, att vår herre försett henne med ögon äfven i nacken;
ty på jorden hade väl allt sedan Gustaf IV Adolfs tid ingen
händelse tilldragit sig, som hon ej sett. Hon var till den grad
allseende, att hon sett allt, hvad andra hade sett, men dessutom
alltid någonting mera.
De oartige häradshöfding Waldenberg påstod emellertid, att
det, som fröken Rebecka Lohufvud visste mera om allting i
världen, var just det, som aldrig passerat. — Men hon hade
dock så stor respekt med sig, att den gyckelmakaren aldrig
vågade säga till fröken Rebecka själf denna oartighet, så mycken
respekt hade hon vetat att med sina blotta ögon gifva honom.
Då gumman Rebecka genomborrade fröken Lydias ansikte
med sina uddhvassa blickar, kände den unga flickan liksom en
viss spökrädsla genomila sitt hjärta.
Hon började darra.
Men fröken Rebecka skyndade emot Julia, bredde ut sina
armar mot henne och tryckte henne intill sitt bröst, allt under
det att hennes ögon liksom förstenande häftade vid den unga
kvinnans.
Fröken Lydia tyckte, att det var något rent af förskräckligt,
då den gamla tanten närmade sin näsa till hennes ena
kind; hvarför fröken Lydia drog sig tillbaka under ett rop af
ångest. Men den gamla tanten förändrade icke en min i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
