Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 32. Hästar i sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
371
förbehållsamhet å båda sidor från första början. — De båda militärerna
talade icke till hvarandra.
Det grämde troligtvis den gamle, att en »pojke», såsom han
kallade löjtnanten, icke visade honom nog respekt. Och den unge
moderne martissonen föraktade däremot den gammalmodiga
krigaren och hans fasoner.
*
Senare på aftonen kom pastor Frisell till Venersholm.
Hans uppförande tycktes, först han inträdde i salongen, vara
något besväradt.
Han var väl inte van att möta så många förnäma damers
pröfvande blickar, tänkte fröken Lydia.
Men det är besynnerligt, huru sympatier kunna uppkomma.
Så snart fröken Almkrona fick se honom, fattade hon
välbehag för hans mjuka och böjliga väsen. Hon uppmuntrade
honom under hans komplimanger och bugningar med ett par milda
blickar, hvilka icke undföllo fröken Lydia, och med ett
leende, hvilket fröken Lydia skulle hafva tydt på ett helt annat
sätt, än hon nu gjorde, så framt icke välviljan lyst ur hennes
ögon.
Vid supén fick pastorn sitta vid fröken Almkronas sida.
De talade mycket lifligt om Almquists »Törnrosens bok»,
hvilken såväl pastorn som fröken Almkrona hade läst.
Pastor Frisells små svarta ögon kröpo ihop för hvarje gång,
han såg på den muntra och språksamma stockholmskan, och hans
ödmjuka infall, ehuru yttrade utan ledighet och behag, voro icke
misslyckade; åtminstone lyckades de i rikaste mått vinna fröken
Almkronas bifall.
— Ack, tänkte fröken Lydia, stackars flickor, stackars
fästmör! Nu sitter den goda, vackra mamsell Klippinger och syr
handskar hemma hos sin far i Karlstad, medan pastor Frisell,
hennes fästman, några mil därifrån låter sitt hjärta alldeles
tutta eld af en stockholmsfrökens, en fröken Almkronas, stål
och flinta. Ja, sannerligen är hans hjärta icke som fnösket till
hennes stål.
Men hvad kan pastorn finna för behag hos fröken Almkrona!
tänkte fröken Lydia vidare.
Förhållandet var nämligen, att fröken Almkrona, trots det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0371.html
