Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 47. Huru »Solen i Karlstad» betalar sin skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
518
De åkande hunno inom kort fram till Arvidstorp.
Där funno de Magdalena snyftande och med tårade ögon.
Det var emellertid redan förut främmande uti sorgehuset.
Fröken Maria von Gryning på Grryningsholm hade nämligen kommit
dit förut, och hon gjorde allt, hvad hon kunde, för att trösta
den öfver sig gifna och af sorg uppgifna Magdalena samt visade
på många sätt sitt deltagande i hennes svåra pröfning.
Grefvinnan Elsa Lohufvud talade mildt och nästan moderligt
till den unga, så hastigt föräldralösa flickan. Men då Elsa med
innerligt deltagande kysste Magdalena på pannan och omfamnade
henne, drog denna sig skyggt undan: men man kunde likväl märka,
att ett glädjeskimmer trängde fram mellan hennes tårar liksom
en solglimt kan tränga genom ett moln och upplyste för en sekund
hennes sorgsna anlete.
— Fru grefvinna, ni glömmer — — stammade Magdalena.
— Jag glömmer intet, svarade Elsa.
— Ni är allt för god.
— Man kan ej vara för god mot en lidande nästa, sade
Elsa.
— Men jag är ju — — —
— En föräldralös flicka; därför behöfver du tröst och
deltagande.
— Men min stackars älskade far, han var ju — — —
— En hederlig människa.
Elsa omfamnade Magdalena på nytt.
— Han var en skarprättare, en afskydd man, snyftade
flickan.
— Magdalena, sade Elsa, din fader må hafva varit hvad
som helst. Han är nu död.
— Föraktet faller på mig.
— Säg ej så, Magdalena. Föröfrigt var din far ingalunda
föraktansvärd.
— Men hans yrke var det.
— Må din faders stoft hvila i frid, Magdalena.
— Ack ja, i frid.
— Din fader var en hederlig och skötsam människa.
— Ack ja och så god.
— Detta är hufvudsaken inför Gud.
— Grefvinnan talar så godt.
— För vår himmelske fader gäller blott, hurudan en
människa varit, ej hvad hon varit. För Gud, som rannsakar hjärtan
och njurar, gäller ej, hvad människor tadla eller döma.
— Jag tror, det är så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
