Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 47. Huru »Solen i Karlstad» betalar sin skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
519
— Hufvudsaken är ej vårt kall, vårt yrke i världen, utan
hufvudsaken inför Gud är, att vi hafva fyllt det med trohet
såväl i det lilla som i det stora.
— Men människorna afsky — — — —
— Magdalena, sade Elsa. Din fader hade en svår och en
ansvarsfull plats att fylla i samhället.
— En afskydd.
— Tro mig Magdalena, det var endast de vidskepliga,
dumma och småsinta människorna, som skydde honom.
— Alla gjorde det, fru grefvinna.
— Det var endast brottslingar, som fruktade honom.
— Det tror jag.
— Du behöfver aldrig skämmas för din faders minne.
— Det gör jag ej, fru grefvinna. Gud förlåte mig, om jag
skulle skämmas för min goda faders minne. Nej, det är
människornas afsky, som trycker mig; ty den afsky, de hade för min
fars yrke, skola de öfverflytta på mig.
— Det är blott de trånghufvade, som göra det.
— Gud tröste mig.
— Din fader fyllde sitt svåra värf in i det sista såsom en
betrodd och hederlig man.
— Det gjorde han.
— Ingen rättänkande människa hvarken kan eller skall förakta
hans minne, ej heller bära afsky för dig, Magdalena. Det
vore oförnuftigt att göra det.
— Men jag har dock hört speglosor.
— Hör ej på dem.
— Det är så svårt, så hårdt.
— Kära Magdalena, lag och samhälle hafva ju själfva gifvit
dessa annordningar och då måste det äfven finnas någon som fyller
skarprättarens syssla. Föröfrigt förkunnas det i Guds ord, att
den, som utgjuter människoblod, hans blod skall ock utgjutet varda
samt att rättvisan satt svärdet i öfverhetens hand för att straffa
missdådare och skydda samhället mot fiender. Har du ej läst det
i din katekes?
— Jo, fru grefvinna.
— Då så är, att dessa förordningar inom samhället äro
fullkomligt stödda på den gudomliga lagens bud, så äro de människor,
hvilka uppoffra sig för att bringa lagen och domen i
fullbordan, ingalunda värda förakt.
— Nog tycker jag så.
— Grubbla då ej vidare däröfver. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
