Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 47. Huru »Solen i Karlstad» betalar sin skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
520
— Så ensam, så ensam jag nu blir, suckade Magdalena
efter en stunds tystnad.
— Ja, stackars flicka, sade grefvinnan.
— Mor dog, då jag ännu var helt liten.
— Jag vet det och beklagar dig, kära Magdalena, att du
vuxit upp moderlös.
— I förra månaden dog mormor.
— Det var nog såsom en befriare som döden kom till henne,
hvilken förlorat sina ögons ljus.
— Ja, men hon var så god.
— Då är det dig kärt att minnas henne.
— Och nu dog far så där hastigt.
— Jag beklagar dig, käre Magdalena. Men bär din pröfning
med jämnmod. Mins, att, den Herren älskar, den pröfvar han.
— Jag har ingen, ingen människa mer kvar här i lifvet att
sluta mig till, klagade den förkrossade Magdalena.
Då drog grefvinnan Elsa henne med mildt våld till sig i
soffan och tryckte sin hand ömt mot hennes panna.
— Magdalena, sade hon, jag förstår din sorg.
— Det är så ljuft att höra grefvinnan tala så, snyftade
flickan.
— Äfven jag har genomgått stora lidanden.
— Jag vet — — —
— Äfven jag har måst skiljas vid det, som mitt hjärta
haft kärast på jorden.
— Unge grefven — — —
— Du får ej låta sorgen blifva dig öfvermäktig, Magdalena.
— Jag vill försöka vara stark, svarade hon.
— Du måste böja dig ödmjukt för Guds beslut.
— Ja, ja!
— Mins tredje strofen i Herrans bön: Ske din vilja såsom
i himmelen, så ock på jorden.
— Ja, ja!
— Mins, att vår herre och frälsare, då han bad, så att han
svettades blod, på Oljeberget, innan han förråddes af Judas och
då han visste, att hans lidande skulle börja, bad till sin fader:
»Gånge denna kalken ifrån mig, dock ske icke min utan din vilja».
— Ja, ja!
— Herrens hand gisslar, men det sker i kärlek och till vårt
eget bästa. Glöm ej det.
— Nej!
— Och du får ej missunna din fader hans sabbatsro i
dödens sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
