Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 75. Blommans fina, sköra stängel sönderbryts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
832
leende dal genomfluten af en sorlande bäck mötte hans blickar.
I bäckens silfverklara bölja tvättade en flicka, som satt på
en sten vid vattendragets kant, sina välbildade men af solen
brunstekta fötter.
Hon hade löst upp sitt långa och mörka hår, hvilket för
den lekande morgonvinden fladdrade kring de hvita, blottade
skallrorna.
Hennes panna, på hvilken fromheten hade tryckt sin stämpel,
beskuggades nedtill af mörka, fina ögonbryn, under hvilka de
eldigaste bruna ögon blickade fram.
Och munnen, som med sina purpurröda läppar kanske var
det skönaste uti denna lilla landtflickas ansikte, visade, under det
att hon sjöng, ett par rader tänder, hvita som äkta pärlor.
Hennes växt var fin och lagom fyllig, hvarjämte ett
medfödt behag röjde sig i alla hennes rörelser.
Hon steg upp ur vattnet, stampande med de små fötterna
för att få dem torra och började åter sin sång, till hvars melodi
hon begagnade följande ord:
Flickan går till grönan lund
Och där möter hon på stund
Gossen, längtande och kär,
Som af henne ömt begär
Kyssens härligt, ljufva glöd
Från dess mun så röd.
Flickan rodnar blyg och ler,
Men på marken blott hon ser;
Gossen fattar då dess hand
Ber och tigger: ”Blott ett grand
Se med dina ögon opp,
Du min hjärteknopp!”
”Kära Anders, låt nu bli!
Jag törs icke på dig si;
Dina ögon se på mig,
Att jag fruktar, det jag dig
Då ej neka kan den kyss,
Som du bad om nyss.”
Nu han klappar hennes kind
Som är frisk och röd och trind;
Och hon tittar gladt då opp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
