Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90.
Ja, hata, om du vill, och nu, just nu,
När hela verlden hotar mig förkrossa.
Slut dig till ödet att mig böja, du,
Och kom ej senare ditt skott att lossa.
Kom icke efter som en långsam dyning,
Då hjertat undgått dessa olycksfall;
Gif ej en stormig natt en regnig gryning,
Och dröj ej med hvad dock mig träffa skall!
Vill du mig öfverge, gör det ej sist,
När jag af sorger blott har känt de smärsta;
Nej, kom med ens, — då är det sant och visst,
Att jag får smaka först af allt det värsta;
Ty hvarje qval, som nu mig synes så,
Är intet mot att mista dig ändå.
—
91.
En kittlar börd, en hvad han kan, det lilla,
En tycker gods, en annan styrka bäst,
En yfs af kläder, fast de sitta illa,
En skryter med sin falk, sin hund. sin häst;
Och hvarje lynne har sitt eget tycke,
Hvari det finner all sin njutnings höjd.
För mig dock sådant passar ej i stycke:
Jag samlar allt uti en högsta fröjd.
Din kärlek mer än mäktig börd mig gläder,
Mer än af falk och häst hvad skönast fans,
Mer rik den är än gods och granna kläder;
När dig jag har, har jag all verldens glans:
Olycklig blott, att du kan allt förstöra,
Som du mig gaf, och mig eländig göra!
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
