Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
92.
Men gör ditt värsta, du, och stjäl dig bort!
Till lifvets gräns ändock skall min du vara;
Och tar din kärlek slut, mitt lif blir kort,
Ty det beror ju af din kärlek bara.
Nu nödgas jag ej mer det värsta ana,
När re’n det minsta lifvet af mig tar;
Jag ser, jag kan ett bättre öde spana,
Än som beror på det humör, du har.
Du kan ej längre plåga mig med nycker,
Då minsta hot af dig till döds mig för.
O, huru lycklig nu min lott jag tycker:
Säll jag din kärlek eger, säll jag dör.
Dock, hvar fins sällhet, som ej lätt tar miste?
Du kan hedra mig, fast jag ej det visste.
—
93.
Så skall jag lefva, troende dig trogen,
Lik en bedragen man; så än jag gläds
Åt dig, fastän du är till falskhet mogen:
Din blick hos mig, ditt hjerta annorstäds.
Ty hat kan icke i ditt hjerta trifvas,
Alltså syns der ej, om du gått på sned.
Hos andra bruka hjertats bragder skrifvas
I nycker, miner, rynkor till och med.
Men himlen vid din skapelse beslutit
Att i ditt öga lägga kärlek blott;
Hvad än i hjerta eller hog du brutit,
Din blick skall tala blott om ljuft och godt.
Du liknar Evas äpple, jag befarar,
Då ej din dygd emot ditt yttre svarar.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
