- Project Runeberg -  Sonetter /
186-187

(1871) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IT
186

52. Står ej 1 sammanhang mod någon föregående eller
efterföljande, utan utgör troligen, enligt GxwunlsTns
antagande, svar på en >nnan sonett, brUket if ren antydas
genom det >8.>, hvarmed dikten börjas. Liknelsen med
d. säilan återkommando högtldsdagarno finnes Uran 1 >Ha-
rik IV>, första delen, 8 akt., 2 seen.
58—SS. Bilda tillsammans ett helt, prisaude vännens
trohet oeh skönhet i förening, samt i den sista lofrande
honom odödlighet 1 skaldens sång med toner af miktig klang
eeh med en tillförsigt, som agnar den om sitt snilles makt
fullt medvetne skalden.
57 oeh 58. Bege sonetterna höra tillsammans genom
ämne och ton: skalden förödmjukar sig till att anse sig
som den älskades sIst, hvilken oj har rätt att af sin herre
fordra någon rikenskap. och som i allt underkastar sIg hans
vilja. GIwEnIsun finner dessa dikter, om de skulle ha
afseende på verkliga förhållanden. gifra en sorglig bild af
Sxåxsnaus karakter. Ja, om de skulle tagas alldeles
efter orden. Men de framträda u’,vnbarligen såsom hyper-
boliska uttryck för skaldens känsla, såsom åt ren den nämnde
författaren vill, oeh de gifra en till sin yttersta spets dn! ren
bild af det sätt, brarpå skalden kände sitt hjerta bundet
vid den älskade. Oaktadt denpa öfrerdrift 1 tonen, behöfra
dikterna derför icke vara ett blott fantauispel, på samma
gång ett antagande af deras sammanhang med verkligheten
Icke behöfver nedsätta skaldens karakter.
60. Anslår samma tema som 1 18 och Il>. men 1 ännu
mäktigare ackordgångar.
61. Åter ett förut behandladt tema; motivet är nern-
ligen det amma som förut är varieradt i 27 och 48, blott
med den skilnad att i stället för verkliga drömmar skalden
nu plågas af syner i vaket tillstånd.
62. De följande sonetterna, 62—75, utgöra en afdel-
ning för sig. De flesta behandla alltings förgänglighet <ich
187

verldens uselhet och förderf, 1 vemodiga och äfren dystra
toner. 1 tankedjup och högstämd lyrisk lygt äro de att
räkna som de yppersta 1 samlingen. Gunnisin tager
anspelningamna på skaldens ålder såsom endast Ileentla
peetica och anser honom, när dessa dikter skretvos, knappt
ha varit 80 år. De skulle således varit skrifna före 1594.
Härtill finnes dock Ingen giltig grund. Af inre orsaker
torde de med allt skäl kunna tillakrif vas skaldens mor
naste tid, dA han mellan 40 och 50 år såg lifret 1 mörka
dagrar, såsom if ren fallet är 1 hans senaste dramatiska
dikter. Här som der äro coneetti förrisade, och i deras
ställe har han satt den klaraste form som uttryck åt det
tankedigra och djupt känslofulla innehållet Detta gäller
da flesta, om ej alla, hit hörande dikter: reda förut hafra
några sådana förekommit (29—82, 60) och längre fram fin-
nas äfren beslägtade (81, ll0—112, 121, 129, 146).
64 och 65. Sammanhänga omedelbart med hvarandra.
66. >Allt detta> hänvisar på den följande listan öfrer
menakligt elände. Att observera äro åttonde och nionde
raderna, 1 hvllka man anmärkt såsom egen en hos Saa-
snåla sällan förekommande häntydning på polltiskt miss-
nöje. Likaså har påpekats likheten mellan denna berömda
sonett och KINLETS monolog: sAtt vara eller .lcke rara>.
67 och 68. Bege sonetterna höra tillsammans och
ställa vännens enkla naturlighet mot samtidens laatfulla.
flård; 8xéxsrEÅEu ifrar här liksom på flere ställen (t. ex.
1 aKöpmamaea fria Veued.p, 5 akt. 2 seen.) mot smink
och peruker. Blonda peruker med rödaktig anstrykning
bletvo nemligen moderna vid hofret och i den fina venlden,
sedan man fann på att sålunda smiekra drottning ELla-
as, hvilken, som bekant, hade rödaktigt hår. Derpå hän-
tyder 1 68 uttrycket om sde gyllne flåtornas, som man
klippte från da döda (the uoWas trean. of the dea4>.
69 och 70. Höra icke så nära samman med de dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:56:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sonetter/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free