Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kubas upptäckt och älsta befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUBAS UPPTÄCKT OCH ÄLSTA BEFOLKNING. 7
Kuba, hafva möjligen med sitt namn vållat förväxlingen
mellan dessa vildar och turkarna. Om de hvite ej häjdat
deras framfart, skulle de säkert inom kort underlagt sig
hela Västindien, och där grundat en sjömakt, som kunnat
blifva ett svårt hinder för de hvites framträngande.
Nu behöfde dessa knappast lyfta en hand för att
lägga de stora öarna under sig. Den 28 oktober 1492
steg Kolumbus för första gången i land på Kubas kust,
blott sexton dagar efter det han landat vid den lilla,
ända in i vår tid omtvistade Watlingön bland
Bahamaöarna. Han krivngseglade ön till största delen, men
öfvertygad som han var, att han på den västliga vägen funnit
det sökta Indien, och icke en ny värld, trodde han fullt
och fast, att Kuba var en långt utskjutande udde af östra
Asiens fasta land. Liksom alla sina öfriga upptäckter tog
han den äfven i besittning för det spanska konungaparets
räkning, men de spanska namn han gaf ön förmådde ej
undantränga det inhemska namnet Kuba.
Det blef likväl ej förr än 1511, som Kuba faktiskt
togs i besittning för spanska kronans räkning genom
Diego Velasquez. Och nu började på den olyckliga ön
samma gräsliga skådespel, som skulle upprepas, hvar hälst
spanjorerna fattade fast fot i den nya världen. Gult och
rödt äro färgerna i den spanska flaggan, och som guld
och blod tolkades de af de arma röda männen, som smälte
undan likt snön för solen under de hvitas förtryck. Inom
några få mansåldrar fanns det på Kuba ej mer några röda
män att förtrycka. Till alla de brott, hvarmed spanjorerna
besudlat sitt välde i Nya Världen, kom utrotandet i massa
af hela den folkstam, som en gång bebott Västindiens
öar. Spanjorerna lefde i den föreställning, att himlen
skänkt dem de nyupptäckta landen med allt deras folk
till arf och eget. De utvandrade äfventyrarna skiftade
mellan sig de rika landsträckorna och tvungo med hugg
och slag de svaga, vid hårdt arbete ovana infödingarna
att odla jorden åt dem eller bryta schakt i de grufvor,
där de förgäfves sökte efter det kära guldet. Men det
hårda slafarbetet öfversteg vida de olyckliga infödingarnas
föga pröfvade krafter, och det förfärliga sätt, hvarpå de
veka naturbarnen rycktes ur sitt paradisiska drömlif, kunde
endast sluta med deras fullständiga undergång. På
Hispaniola, som ön Haiti då kallades, uppgifves befolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
