Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kort öfversigt af Svenska Språkets historia - Andra Tidehwarfwet - Tredje Perioden. Unionstiden. 1400—1523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX
Rättskrifningen vacklar i en beständig ’oreda ,
dels genom nyssnämnda vokal- och konsonant-för-
ändringar, hvilka ej genast allmänt antagas eller
ens af samma författare likstämmigt nyttjas; dels
genom osäkerheten i bruket af enkel eller dubhel
vokal och konsonant. I allmänhet är stafningen
belastad med öfverflödiga bokstäfver, godtyckligt
sammanhopade. Således finner man konsonanten
onödigtvis fördubblad , icke blott inuti och i slutet
af orden, såsom Rickett, Hvilckett; utan äfven i
början, såsom formage (
Förmå), fforstandare
(Föreståndare); stundom både i början, midten och
slutet, t. ex. ffinnss (Fins); ja, någongång både,
vokal och konsonant i samma stafvelse fördubblade,
t. ex. Grymheett, Saack (Sak) , Wüss (Vis) , o. s. v.
Från Tyskan infördes h efter vokal , att stundom
utmärka vokalens längd , såsom Ahr, Fahra , samt
ch, dh, gh, th; hvilka stafsätt, till en del redan
brukliga i förra tidehvarfvet, ännu mera utbreddes
i detta genom Tyska skrifvare och boktryckare.
Förvirringen ökades genom efterhärmning af Dan-
skan, hvilken vid denna tid , till följd af politiska
förhållanden , utöfvade en betydlig inflytelse på
vårt modersmål. Det bör således icke väcka nå-
gon förundran, att man vid periodens slut skref
ömsom Rike, Rühe, Rige och Riche ; Jag, Jak,
Jac, Jach; Ok, Oc, Og, Och; i hvilket sistnämda
ord det Tyska ch bibehållit segern både öfver Dan-
skans g och den fordna Svenskans k.
Det gamla deklinationssystemet , som i perio-
dens början är nästan fullständigt, kommer små-
ningom ur bruk: ackusativen och dativen börja
att bli lika med nominativen; genitiven får s, der
detta ej fans i gamla språket; Tyska och Danska
ändelser, intränga sig; substantivers nominativ i
;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
