Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 2. Om Hjelpverberna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 155 )
ed
med har och hade, t. ex. Jag har måst arbeta;
Jag hade måst vänta , o. s. v.
4) Böra,
Indikativ.
Presens,
Konjunktiv,
Presens.
re-
- en
ex.
-de)
Sing. Jag bör
Du bör
Han bör
Plur. Vi böre -a
J bören
De böra
Imperfekt.
Jag borde
Perfekt.
Jag har bort
Plusqvamperfekt.
Jag hade bort
Futurum.
Jag skall böra
Presens;
Preteritum :
Sing. Jag må böra.
Du må böra.
Han må böra.
Plur. Vi må böra.
J må böra.
Infinitiv.
De må böra.
Imperfekt.
Jag skulle böra,
Perfekt.
Jag må hafva bort,
Plusqvamperfekt.
Jag skulle hafva bort.
Futurum.
Jag skall hafya bort.
Att böra.
bru
nöd-
t. ex.
lyda
r jag
skall
sättes
Att hafva bort,
Supinum : Bort.
Particip. Pres. Börande,
Pret. Hafvande bort.
Fut. Skolande böra.
Anm. Verbet Böra betecknar pligt eller moralisk nod-
våndighet ; t. ex. Man bör hålla sitt löfte. Du borde haf-
va lydt befallningen. Jag tror mig böra följa hans råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
