Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 2. Om Hjelpverberna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 156 )
Indikativ.
Presens.
Sing. Jag vill
Du vill
Han vill
Plur. Vi vilje -a
•
J viljen
De vilja
Imperfekt.
Sing. Jag ville
Du ville
Han ville
Plur. Vi ville
J villen
De ville
Perfekt.
Jag har velat.
5) Vilja.
Plusqvamperfekt.
Jag hade velat.
Futurum.
Konjunktiv.
Presens.
Sing. Jag må vilja.
Du må vilja.
Han må vilja.
Plur. Vi må vilja.
J må vilja..
De må vilja.
Imperfekt.
Sing. Jag skulle vilja.
Du skulle vilja.
Han skulle vilja.
Plur. Vi skulle vilja.
J skullen vilja.
De skulle vilja.
Perfekt.
Jag må hafva velat.
Plusqvamperfekt.
Jag skulle hafva velat.
Futurum.
Jag skall vilja. Jag skall hafva velat.
Imperativ.
Sing. 2 Pers. Vill , eller Vilj !
Plur.
3 Pers. Vilje (han)!
1 Pers. Viljom!
2 Pers. Viljen!
3 Pers. Vilje (de) !
Infinitiv.
Presens: Att vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
