Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Mörbylånga kyrkogård (Pl. VI. Fig. 6)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
oaktadt han besökt och aftecknat Mörbylånga kyrka.1 Stenarna försvunno redan i början
af detta århundrade vid ombyggnaden af Mörbylånga kyrka (år 1811, Ahlqvist II, 2, s.
210 och 213). Teckningarna i Bautil och de magra notiser, som innehållas i
öfverskrifterna i denna, äro derför vår enda kalla för kännedomen om dessa tre runstenar.
Fig. 6, pl. VI är en noggrann reproduktion af n:r 1074 i Bautil. Denna tillhuggna
runhäll fans på Mörbylånga kyrkogård. Nedre delen var, såsom fig. utvisar, afslagen.
Höjden af det qvarvarande var enligt måtten i Bautil omkr. l,is m., bredden omkr. 60
cm. Sannolikt hai af stenen, då den stod rest, föga mer än det afbildade stycket varit
synligt öfver marken. Denna runsten har alltså icke varit ett monument, som imponerat
genom sin storlek, men den har i stället utmärkt sig genom sina prydliga, väl utförda
ornament i upphöjdt arbete, hvilka erinra om de begge Resmostenarna (n:r 3 och 4).2
Inskriften synes hafva varit lättläst:
- m : VIT : Ki+ixn+ : mvr: NW- : ipm : rwn : kh+n : h\u:
5 10 15 20 25 30 35
— ofi : lit : kiarua : kuml : |risa : iftiR : lofu : kunu : sina :
I stället för 26:e runan, som på teckningen i Bautil är f, gissar Liljegren T,
hvarigenom man i st. för ett namn Löja, som icke annars är kändt, får namnet Töfa, som
varit brukligt öfver hela Norden. Namnet i början af inskriften, af hvilket de tre tecknen
ofi äro lemnade, kan icke med säkerhet restitueras, då flera namn kunna komma i fråga.3
Om vi insätta det af Liljegren föreslagna Tófn, får inskriften, tecknad med
ljud-skrift., följande utseende: — ofi lét giærwa kuml pessa œftin Tófu, kunu sina. »— ofve lät
göra detta minnesmärke efter Tofva, sin hustru.»
Formen giærwa (kiarua) uppfattar jag som uppkommen af gærwa, derigenom att
detta lånat framljudet gi från gigrr. Äfven ett uttal giarioa är tänkbart genom
konta-mination af giærwa och giara.
pessa (þisa) är en äfven i bokskrift förekommande form (pcessa) af neutr. plur. af
pron. »denne».4
Liljegren har betecknat inskriften som ofullständig i slutet. Sannolikast är likväl,
att den icke varit längre. Ty slingorna visa, att den ornerade ytan icke räckt mycket
nedanför brottet, och inskriften har troligen icke gått längre ned än ornamenten. Jfr
t. ex. vår fig. 19 (= B. 1069). Det högsta här kan hafva varit plats för ytterligare på
kanten, har varit ett attribut t. ex. goda. Men det är ej ens sannolikt, att något sådant
stått här. Man skulle då väntat att teckningen haft lemning af en staf efter skiljetecknet.
1 När Liljegren för 1569 hänvisar till Rhezelius, är denna hänvisning felaktig.
2 Ornamenten utgöras af två större, bandformiga, i hvarandra slingrade djur; hufvudet, sedt från sidan,
sitter i ena ändan af bandet, foten i den andra. Omkring dessa slingra sig två ännu smalare, ormliknande
djur. Alla banden bilda ett regelbundet flätverk (»entrelacs»).
3 T. ex. det allmänna Tófi, som varit brukligt öfver bela Norden, eller Bófi, de handskrifna urkundernas
Bovi (Lundgren och Nielsen), runornas bufi (på Rornliolm, L. Petersen hos Vedel, Bornholms Oldtidsminder,
s. 404 n:r 1 och s. 408 n:r 25). Äfven ett namn Ho vi upptages af Lundgren och Nielsen.
4 Noreen, Pauls Grundriss, 2 Aufl.. I, p. 625.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
