Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Mörbylånga kyrka (Pl. VI. Fig. 7)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6. MÖRBYLÅNGA KYRKOGÅRD.
49
7. Mörbylånga kyrka.
Pl. VI. Fig. 7.
Literatur: L. 1319. — B. 1072. — Ahlqvist, Ölands Historia, II, 2. s. 213. — E. Bråte, i
Upsala-studier till prof. S. Bugge, Upsala 1893, s. 8.
Vår fig. 7, pl. VI är en kopia af Bautil fig. 1072. Originalet, som är förloradt,1
hade, då teckningen i Bautil togs, enligt öfverskriften i denna sin plats »i kyrkodörren».
Förmodligen har den legat som tröskelsten, och delar af den hafva varit dolda af
murhörn.2 Denna sten har varit en mindre hall med en totalhöjd af omkring 1,44 m, men
häraf har troligen föga mer än en meter varit synlig ofvan jordytan, då stenen var rest.
Bredden var omkring 58 cm.
Af inskriften, som var inristad i en enkel djurslinga, är början i Bautil betecknad
som otydlig. Af sammanhanget kan man sluta att före det första lästa ordet (risa) stått ordet
lit (let). Framför detta har i inskriftens början stått ett. namn, men det är omöjligt att
med tillhjelp af runspåren i Bautil säga hvilket detta varit. Till höger var ett stycke af
stenens kant nära inskriftens slut afslaget, likväl utan att inskriften derigenom lidit någon
väsentlig skada. Deremot har midten af inskriften icke blifvit läst, emedan den var dold
under ett murhörn. Det som enligt teckningen i Bautil kunnat läsas har alltså varit:
- - [rit]: mm- : htí+ : im^: þnr^––-i+: m: *mtbi :
Mt:
Transliteration: —–[lit] : risa : Sten : ÍftÍR : þur––-in ; kuþ :
hialbi : sal : hans.
Transkription:–-[lei] rceisa stæin æftin por––-[s]ion. Guh
hialpi säl hans. Öfversättning: »[N. N. lät] resa stenen efter Thor[sten, fader] sin. Gud
hjelpe hans själ.»
Teckningen i Bautil — den enda vi ega af detta minnesmärke — har Sten med
runan för vokalen stungen.3 Jag tror likväl att inskriften haft |, då man icke sällan finner
att äldre teckningar felaktigt angifva runor som stungna, hvilka i originalen äro ostungna.4
1 Se vidare härom föregående nr 6.
2 Rhezelius har i konceptet af sina »Monumental en teckning af (den år 1811 ombygda) kyrkan i
Mörbylånga. Teckningen framställer södra sidan, och midt på långhuset fins här en som det tyckes smal dörr.
Möjligen har stenen legat i denna. Oin måtten i Bautil äro korrekta, skulle dörren icke haft mer än l1/3—l1/2
alns (79—89 centimeters) bredd. ’
3 Liljegren 1319 har Stin med i, men detta beror visst derpå, att runan i hans exemplar af Bautil
varit otydlig. I mitt exemplar är pricken visserligen liten, men tydlig. Jag har sett efter i två andra exemplar;
i det ena var pricken knappt märkbar, i det andra saknades den belt och hållet.
4 Exempel erbjuda teckningarna af Bjärbystenen i Runstens socken (L. 1306, se nedan). Lektor Bråte
anför Runverser sid. 88 talrika fall, der inskrifterna hafva stungna runor med betydelsen af ostungna. I flere
af dessa fall tror jag likväl, att felet snarare är att tillskrifva afbildningarna^ upphofsman än runristarna. En
naturlig fördjupning på en otillhuggen sten har ofta utseende af en inhuggen prick.
Ölands runskrifter.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
