Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Mörbylånga kyrka (Pl. VI. Fig. 7) - 8. Mörbylånga kyrkogård (Pl. VI. Fig. 8)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
Uttalet har i alla händelser varit (ræisa och) stæin i denna inskrift, och till stöd för det
skäl för denna mening, som uttalats ofvan sid. 12, vill jag här ytterligare påpeka, att
Borgbystenen i samma socken säkert haft Stein. Att sistnämnda sten varit samtidig med
originalet till nr 7 har man anledning att förmoda på grund af den i detalj likartade
orneringen.
8. Mörbylånga kyrkogård.
Pl. VI. Fig. 8.
Literatur: L. 2057. — B. 1073. — Ahlqvist, Ölands Historia, II, 2, s. 213. — G. Stephens,
Oldnortliern Runic Monuments, I, p. 243, III, p. 69. — Densamme, Handbook of Oldnorthern Runic
Monuments, p. 46.
I Bautil fig. 1073 afbildas en tillhuggen rektangulär häll, som uppenbarligen hör
till det slag af medeltidsgrafstenar, som legat öfver grafven. I)en fans på Mörbylånga
kyrkogård och, såsom ofvan (s. 48) är nämndt, är den oss bekant endast genom
teckningen i Bautil. Efter måtten i denna hade den en längd af omkring 2,os m och en
bredd af 1,44 m. Vid ena hörnet var ett omkring 25 ctn bredt stycke afslaget.
En runinskrift var inristad längs ena ändkanten. Då stenen var en slät fyrkant
utan prydnader, hafva vi nöjt oss med att här pl. VI, fig. 8 reproducera af Bautils
teckning blott den del, på hvilken inskriften förekommer.1 Då inskriften stod på den
ändan af stenen, som blifvit stympad, och den sista bevarade runan står helt nära brottet,
kunde man tänka sig att fortsättning af inskriften funnits på det bortslagna stycket.
Detta är likväl icke sannolikt, ifall den tydning af inskriftens senare hälft, som vi här
nedan föreslå, är rigtig.
Liljegren har upptagit inskriften bland dem, öfver hvilka han satt rubriken »Med
främmande Runarter» (Runurkunder s. 246), under hvilken han sammanfört de för honom
obegripliga inskrifter, som äro skrifna med de äldre, allmänt germanska runtecknen.
Stephens har väl insett, att stenen tillhörde den kristna medeltiden, men han har likväl
i inskriften velat finna en till den äldre runraden hörande runa, nämligen det
egendomliga tecken, soin förekommer näst först och näst sist i inskriften. Han uppfattar detta
tecken som en variant af de äldre runornas M e. Häri lär förmodligen ingen instämma2.
1 Bautils teckning är i sin helhet reproducerad af Stephens, folioupplagan I, p. 243,
Handbook, p. 46.
2 Stephens har meddelat läsning och tolkning af inskriften, folioupplagan af Runic Monuments I, p. 243
samt Handbook p. 46. På sistnämnda ställe läser och tolkar han: »KEARSTIN UNU. ENIIUK KORpE
K.....Kearstin (= Kerstin) Unas — dotter — ligger — här. Enruk (Henrik) gjorde detta — kummel
(grafmärke).»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
