Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Mörbylånga kyrkogård (Pl. VI. Fig. 8)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6. MÖRBYLÅNGA KYRKOGÅRD.
51
Ifall inskriften är rätt återgifven i Bautils teckning,1 torde det vara uppenbart, att
runristaren med flit gjort den svårbegriplig genom runornas omställning och andra medel.
Inskriften består af två hälfter, skilda genom ett litet mellanrum och hvardera
bestående af 11 tecken. Första tecknet är ett stupadt och vändt ft. Andra tecknet
förmodar jag vara sammansatt. Det förekommer äfven i slutet af inskriften, der dess
betydelse är temligen klar, men om det haft samma betydelse på det förra stället, kan jag
icke afgöra. 3 och 4 äro HR; 5 är, såsom äfven Stephens antagit, ett h, hvars mellersta
streck varit utplånadt, då teckningen togs; 6—10 äro Tlhhh och ll:e runan är
vändrunan för u. Förmodligen har denna första hälft innehållit namnet på den, öfver hvars
graf stenen blifvit lagd, men att utleta sammanhanget tilltror jag mig icke. Runorna
HIX HTIh hhh ar Stin unu skulle kunna betyda ar (or) siénn Unu.2 Men detta är mycket
osäkert, så länge ingen tydning af inskriftens början är funnen.
Deri senare hälften af inskriften börjar med { e; derefter komma 2 och 3 hft, nr
4 är vändrunan för U, nr 5 K Om vi antaga att, teckningens upphofsman begått ett
obetydligt fel och läst † i st. f. H, erhålla vi sammanställningen anruk, som kan vara grafisk
omställning för kunar, namnet Gunnarr.
De fyra följande runorna H^ftþ korþ antager jag (i öfverensstämmelse med Stephens)
tillhöra præt. af verbet »göra». Derefter kommer samma tecken, som vi funno i början af
inskriften. Då ingen enkel runa, tillhörande samma tid som de öfriga, har ett utseende
som liknar detta tecken, måste vi antaga att det är sammansatt. Vi erhålla en
tillfredsställande mening, om vi upplösa tecknet i dessa enkla tecken, |Vp|. M-runan har en form,
snarlik den, som är bekant från den ene Vedelspangstenen3: hela afvikelsen från den
normala formen består deri, att det korta strecket mellan qvistarna är borttaget. Den
första delen af det sammansatta tecknet | hänföres till den föregående stafvelsen,
hvarigenom den fullständiga verbalformen korþi, ggi’bi, framkommer; med deri återstående
delen förenas inskriftens sista tecken, hvarigenom pronomen mik erhålles. Om denna
förklaring är rigtig,4 erhåller man för senare hälften af inskriften en i
medeltidsinskrifter vanlig formel: Gunnarr ggrbi mik, »Gunnar gjorde mig», i det stenen framställes
som talande 5.
1 Ahlqvist säger a. a. II, 2, s. 213 om denna inskrift, att den var »var alldeles oläslig». Ahlqvist
välfödd i Mörbylånga och har derför möjligen sett stenen, men denna förstördes redan år 1811, då Ahlqvist var helt
ung (född 1794). Det är derför icke troligt att hans omdöme om inskriften, såsom Stephens, Runic Monuments I,
s. 243 antager, grundar sig på egen undersökning, utan har helt visst afseende på teckningen i Bautil, och
ordet »oläslig» bör tagas i betydelsen »obegriplig».
2 Qvinnonamnet Una förekommer både i Danmark och på Island. Se Nielsen s. 103.
3 Thorsen, De danske runemindesmærker, förste afdeling, s. 43; Wimmer, De danske
runemindes-mærker I, s. 53 f.
4 Det är väl sannolikast, att det tecken, som jag i inskriftens senare del upplöser imi, haft samma
betydelse i början af inskriften. Men säkert anser jag det icke, då man äfven kan tänka sig andra betydelser:
ut eller lu.
5 Verbalformen har snarast uttalats górbi (görbi), då inskriften förmodligen icke är mycket äldre än
den bevarade fornsvenska bokliteraturen (jfr Noreen, Altschwedische Grammatik, § 104. Anm. 3). Ett uttal
gørbi är mindre sannolikt: ø liade förmodligen varit uttryckt med formen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
