Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Södra Myckleby kyrkogård (Pl. X. Fig. 15) - 16. Gräsgårds kyrkogård (Pl. X. Fig. 16)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
på oratta stafvar. Ahlqvist läser Stain, utan tvifvel på grund af gissning. Liljegren, som
har Stain, har återgifvit inskriften efter Ahlqvist.1
Om vi införa de ofvan anförda korrektionerna, får inskriften, återgifven med
ljudskrift, följande utseende:
AbÍQrn ræisti stcein pen si æftiii — — — fabur sinn (auk æftiii) Wikar, bróbur sinn.
Öfversättning: »Åbjörn reste denna sten efter — — — sin fader (och efter) Vikar,
sin broder.»
Faderns namn, som stått öfverst på stenen, har varit utplånadt, förmodligen
derigenom att stenen varit utsatt för tramp. Äfven andra delar af stenen hafva varit nötta,
och särskildt hafva den yttre slingans ändar varit otydliga och icke kunnat uppfattas af
teckningens upphofsman.
16. Gräsgårds kyrkogård.
Pl. X. Fig. 16.
Literatur: L. 1313. — lä. 1058. — Rhezelius, Monumenta Runica in Ulandia, konceptet nr 13,
utskriften nr 32. — Frigelius, Handskrifna samlingar (se sid. 8). — Fahlc Burman, Triga Supplementorum ad
Runograpliiam Sviogothicam, i Arova acta regiæ societatis scientiarum Upsaliensis, 1792, p. 313, nr 56. —
Ahlqvist, Olands Historia, II, 2. s. 107.
I Gräsgård, den näst sydligaste socknen på Ölands östra sida, har funnits en
runsten, som är afbildad hos Rhezelius, i Bautil och hos Frigelius: Enligt den förstnämnde
bestod denna runsten af »röd mosten» (kalksten) samt var »satt till stätta i norra
kyrk-luckan med inskriften vänd mot söder». På samma ställe har stenen haft sin plats, då
teckningen i Bautil togs.2 Senare hade den förmodligen blifvit flyttad. Ty Frigelius
uppgifver år 1753, att stenen satt inmurad »i Gräsgårds kyrkogårdsmur norr om kyrkan»,
och stenen var då ytterligare stympad. Under det att teckningarna hos Rhezelius och i
Bautil, som öfverensstämma i afseende på stenens utseende, framvisa denne såsom stympad
blott nedtill, framställer Frigelii teckning stenen som afstympad äfven till höger; omkring
en tredjedel af stenens bredd hade blifvit borthuggen.
Vår fig. 16, pl. X, återgifver teckningen i Bautil. För stenen uppgifvas mycket
olika mått hos Rhezelius och i Bautil. Enligt den förre hade stenen en höjd af 2 alnar
15 tum (1,56 m) och en bredd vid öfverkanten af 1 aln 21 tum (l,n ni), vid brottet
nedtill af 1 aln 18 tum (1,04 in). Enligt skalan i Bautil voro dessa mått: 2 alnar (l,i9 ni),
1 aln 11 tum (0,86 m), 1 aln 8 tum (0,79 m). Antagligen äro måtten i Bautil de
rigtiga. Frigelius har som vanligt icke uppgifvit något om storleken.
1 Liljegrens läsning bruþr, som blifvit åberopad af professor Bugge ATS X, s. 115, är förmodligen
tryckfel, ty Ahlqvist, som är Liljegrens källa, har bruthur i öfverensstämmelse med Frigelii teckning.
2 I Bautil (nr 1058) hänföres denna runsten felaktigt till Gärdslösa. Detta har föranledt, att Burman,
hvars källa ytterst är Rhezelius (se ofvan s. 5), i sin afhandling Triga supplementorum etc. upptager inskriften
såsom förbigången i Bautil. Ahlqvist anför II, 2, s. 107 inskriften efter Rhezelius såsom tillhörande Gräsgård,
men II, 1 s. 231 efter Bautil såsom tillhörande Gärdslösa och har alltså icke observerat identiteten af B. 1058
och Rhezelius nr 32. Liljegren har observerat misstaget i Bautil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
