Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Hulterstads kyrkogård (Pl. XIII. Fig. 21) - 22. Hulterstads by (Pl. XIII. Fig. 22)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
t
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
Denna runsten (nr 21) påminner i åtskilligt om Resmostenen nr 4. Dessa stenar
höra icke blott till samma grupp runstenar och hafva de för denna grupp utmärkande
egenheterna (se nedan under Sandbystenarna), utan de visa äfven mera speciella
öfverensstämmelser. De utgöra begge en af ett par. Begge hafva de den korta formen icke blott
af s-runan, som ofta träffas på öländska runstenar, utan äfven af R-runan, en runfonn,
som förekommer ytterligare blott på en tredje öländsk runsten (i Källa, L. 1291); på
Resmostenen finner man dock äfven de fullständiga formerna af dessa runor. Slutligen
o o
hafva begge stenarna samma form för skiljetecknet. Att antaga att dessa två stenar blifvit
tillhuggna och fått sina inskrifter inristade af samme runmästare förbjuder likväl det
mycket olika sätt, på hvilket alla ornament och ristningar blifvit utförda. Till det yttre
utseendet förete de mycket stora olikheter.
22. Hulterstads by.
Pl. XIII. Fig. 22.
Det runstensfragment, som är afbildadt pl. XIII, fig. 22, hittades våren år 1891 af
kyrkvaktaren Lindgren vid grushemtning i östra landborgen.1 Fyndstället ligger ett
stycke söder om Hulterstads kyrka, nästan midt i byn.
Fragmentet utgör ett stycke nära toppen af en sten, som haft samma form som
Sandbystenarna (Pl. XVI och XVII). Äfven fragmentets väl utförda ornament visa likhet
med ornamenten på Sandbystenarna. På fragmentet äro de likväl upphöjda, och detta
öfverensstämmer derför i afseende på ornamentiken närmast med Resmostenen nr 4 och
Mörbylångastenen nr 6. Vi fästa särskildt uppmärksamheten på det fragment af ett
djur-hufvud, som ses vid nedersta brottkanten af fragmentet. Detta djurhufvud har tydligen
haft alldeles samma utseende soin de två från sidan sedda djurhufvud, som förekomma
på öfre delen af Resmostenen nr 4.
Inskriften har varit inhuggen på en upphöjd ram längs kanterna. De bevarade
delarna af denna ram ha ett något oregelbundet utseende, i det att sjelfva kanterna äro
snedt afskurna. Till höger är denna afskärning särskildt skarp, så att runorna här icke
kunnat inhuggas ända ut till kanten.
Fragmentets mått äro 31 och 38 cm. Största tjockleken är 6 cm. Både
ornamentens och runornas nuvarande utseende visar, att stenen en gång legat som golfsten,
utsatt för nötning.
Inskriften har mot hvad vanligen är förhållandet börjat på högra sidan och slutat
på den venstra. Den läses från venster till höger, och runorna stå derför ined fötterna
utåt mot kanten. Följande runor äro helt eller delvis bevarade:
–-++ « þ–-[+f†i!\ +–-
–-na i þ–-[e]ftir +–-
1 Om betydelsen af denna benämning se ofvan s. 46, not. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
