Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Hulterstads by (Pl. XIII. Fig. 22) - 23. Stenåsa kyrkogård (Pl. XIV. Fig. 23 A och 23 B)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
23. STENÅSA KYRKOGÅRD.
75
Två skiljetecken finnas på fragmentet, en gång ett litet vertikalt streck, en gång
ett litet kors. Runorna till höger äro af förut nämnd anledning helt korta: nr 1 ᚾ endast
2.5 cm, nr 2 ᛅ 3 cm; nr 3 ᚦ är stympad och de qvarvarande strecken äro utvidgade och
ojemna i kanterna i följd af nötning. Af deri fjerde runan fins blott spår af nedre delen
i brottkanten. Sannolikt har den varit stungen, då alla bevarade runstenar af denna grupp
hafva eftiR med e. — De återstående runorna ᚠᛏᛁᚱ äro temligen fullständigt bevarade
samt omkr. 6 cm långa. Efter det lilla korset, som bildar skiljetecken, fins spår af ännu
en staf.
De två ord, af hvilka endast enstaka runor äro bevarade, kunna lätteligen suppleras;
na utgör tydligen slutet af ordet steina och ᚦ början af þisa. Inskriftformeln har på
denna sten varit densamma som på den föregående Hulterstadsstenen nr 21 och
Resmo-stenen nr 4: [N. N. ræisti stæi]na þ[essa] æftir — —. »N. N. reste dessa stenar efter
–Stenen har alltså utgjort en af ett par. Man kan förmoda, att den tillhörande
stenens inskrift börjat på venstra sidan och slutat på den högra (jfr ofvan s. 44).
Inskriftens sena tid ådagalägges genom skrifsättet eftir för äldre eftiR. [1]
23. Stenåsa kyrkogård.
Pl. XIV. Fig. 23 A och 23 B.
Literatur: L. 1309. — B. 1068 och 1075. — Rhezelius, Monumenta Runica in Ölandia, konceptet
nr 17, utskriften nr 25. — Ahlqvist, Ölands Historia, II, 2, s. 78.
Af två runstenar, soin en gång legat på Stenåsa kyrkogård, har den ene redan tidigt
försvunnit (L. 1310), men den andre (L. 1309) fans qvar ännu på Ahlqvists tid.
Sedermera har äfven denna blifvit förstörd, förmodligen då Stenåsa nya kyrka uppfördes. Till all
lycka hafva vi af denna senare runsten flera äldre teckningar, hvilka i någon mån kunna
ersätta förlusten, åtminstone hvad inskriften beträffar. Rhezelius har aftecknat den år 1634;
i Bautil är den representerad genom två olika teckningar, näml. fig. 1075, som är signerad
med Hadorphs och Törnevalls initialer, och fig. 1068, som är osignerad. Vidare finnas i
Frigelii samlingar i Kalmar stiftsbibliotek två vid olika tillfällen utförda teckningar af
denne sten. Dessa, senare teckningar äro dock underlägsna de äldre, hvarför vi här kunna
nöja oss med blotta omnämnandet af deras tillvara. Vi hafva på pl. XIV reproducerat
såväl Rhezelii teckning i konceptet af hans Monumenta som Bautils fig. 1068.
Stenen låg år 1634 enligt Rhezelius vid vestra ändan af kyrkan, och här fans den
ännu, då vi sista gången finna den omtalad hos Ahlqvist. Ar 1634 var stenen fullständig,
ehuru sönderslagen i två stycken (se fig. 23 B). Då teckningarna i Bautil togos, var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
