Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27—28. ÖSTEU SKAM, ÖSTRA NY SN, BJÖRKEKINDS HD.
25
27—28. Öster Skam, Östra Ny sn, Björkekinds hd.
Pl. IX. Fig. 2 (B. 839).
Litteratur: B. 839; L. 1115; W. 42; Hadorph, Gothlandz-Laghen, Stockholm 1087, företalet;
Pering-skiüld, Mon. VII; P. A. Säve, Reseber. 1862, s. 59.
Peringskiöld talar om »twå Runstenar tilsamans stående i Öster Skamsby». P. A. Säve
efterforskade dem förgäves både vid Öster-Skam och vid Skamby i Kuddby. I W. 42
yttras: »Äktheten betviflad; hällen står dock qvar men utan synbar ristning.» Själv har
jag icke återfunnit ens denna häll. En 88-årig gubbe från trakten sade sig 1907 veta,
att den stått i ett grustag, och ansåg den troligen finnas i brotrumman till en stor bro
på landsvägen mellan Öster-Skam och Söder-Mem.
I företalet till Gotlandslagen (s. III) meddelar Hadorph samma teckningar som B. 839
med följande yttrande: »Dessa Stenars afskrift fins vthi Joh: Buræi Rune Rigtningar/ för 60
Ähr sedan giorde/1 them jag sedan twenne Resor besicktigat och afrijta låtit: hwilkas
Skrifft är denna: J>urir satti Stain at f>ialvar Fadur sin/ iær Stranti a Gautau:
Det är: Ture satte Steen åth Tialfr Fader sin/ som strandade eller Strandstegh på Götha Öö.»
Huruvida denna ö varit Gottland eller någon ö uti östgötaskären, lämnar dock Hadorph
oavgjort och anför därpå inskriften på den andra stenen, »som är mycket bortbränd aff
eld», ogh en tolkning därav.
Hadorph uppgiver alltså uttryckligen, att stenarne varit två, men enligt hans teckning,
B. 839, av nästan samma form och med sinsemellan sammanhängande inskrifter. L. 1115
antager teckningarne visa två sidor av samma sten.
Enligt måtten i B. 839 har vänstra stenen varit 1,54 m hög och l,n m bred nedtill.
Vänstra stenen har en sluten slinga, i de nedre hörnen omfattad av bandornament,
som sluta i treflikiga spetsar vända åt mittytan; den högra stenen har en slinga med
ormhuvud och stjärt.
Uti B. 839 äro runorna följande:
a) Vänstra stenen, Ög. 27: |iuriR • sati • stain • at • |iialfar • fa|iur • sin • iaR • stranti • a • kautaun •
5 10 15 20 25 30 35 40 45
b) Högra stenen, ög. 28: — sun • iaR buki ■ a ■ kautaun — truista • sina •
5 10 15 20 25
Uti a) är s vänderuna H i sati, stain, sin och stranti.
Peringskiöld antog den |]ialfar, varom denna inskrift talar, vara densamme som pielwar,
vilken i Guta saga omtalas vara den som hittade Gottland, vars namn han fann uti
inskriftens kautaun. Då en runsten icke kunde tänkas rest åt denna sagogestalt, och kautaun
icke vore möjligt i runsvenskan i betydelsen ’Guta-ön’, har man betvivlat äktheten av
denna runsten och sålunda antagit den vara ett verk av någon fornvän på 1600-talet, som
kände Guta saga och ville inbilla eftervärlden, att dess Tielvar kommit från denna trakt.
1 Inskriften finnes icke upptagen bland de av Bure granskade hos H. Hildebrand, Minne af J. Bureus s. 219
i Sv. akad. handl. 1910.
4—llHlO Östergötlands runinskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
