Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
Namnet barkui|lr motsvarar fsv. Bærghvidh, varpå Lundgren, Personnamn, har blott ett
citat. I norsk-isl. förekommer icke detta namn enligt Lind, Norsk-isl. dopnamn. I
runinskrifter förekommer det i nom. sing. barkui|ir I)8vo 82, Nybble, Södml., och ack. sing.
barkui|) Åda, Södml., enligt min undersökning 1901; I)8vo 29 har birkui|].
I det andra namnet — hri|) visar den sneda ställningen av h, att namnet börjat den
senare långsidans inskrift. Detta h måste höra till namnets första led, som alltså
förmodligen varit (si)h- Sig-; jfr i avs. på ristningen rikulfR B. 923, ög. 139 V. Tollsta.
Den andra leden Hr sålunda -fi|). Namnslutet -rlèit finnes icke uti maskulina namn,
ti-o-ligen åsyftas därför samma form som isl. Sigrødr, fsv. Sigrødli, Sigrudh. Ristningen sihol
av ordet ’själ’ bör sammanhållas med siaol Ög. 74 Hov, troligen av samma ristare.
Troligen är därför sihol felristning för siaol, som sannolikt uttrycker en omljudd form sigl.
översättning: Bergvid gjorde denna sten (efter sin fader? Si)gröd. Gud hjälpe hans själ!
52. Väversunda kyrka, Dals hd.
Pl. XVIII. Fig. 4. (B. 921.)
Litteratur: B. 872, 921; L. 1661; W. 188; Ransahiing 1667—84; Wiedcs teckning i VHAA; P. A.
Säve, Reseber. 1861, s. 114; 0. F. Nordenskjöld, Reseber. 1871, s. 113, teckn.; E. Ihrfors, Ostrog. sacra
(1880), s. 2.
I Ransakning finnes om denna runsten följande uppgift: »Uthi wäfwersunna wapnhuusz
döör ligger een steen med cffterskrefne förnötte bookstäfwor, aff uth- och ingående folck,
och kan man icke wäl weta, om ock icke någre bookstäfwor wid endarne äro af then
påbygde muren fordoide».
Runstenen är en kalkhäll, som ligger som tröskelsten i yttre kyrkodörren, på kyrkans
södra sida. Längden är 96 cin, bredden 52 cm. Slingans bredd är 11 cm.
Av ristningen är nu ytterst obetydligt i behåll, varför teckningarna i Bautil, som
inbördes förete någon liten olikhet, äro huvudkällan för kännedomen om inskriften. Även
Wiedes teckning visar mycket ringa del i behåll av den i Bautil tecknade ristningen.
Bautils första runa i uti iR finnes icke, men R är fullständigt i behåll. Därpå följer
en punkt som skiljetecken, vilken saknas i Bautil men finnes hos Wiede. Av det följande
b[ m|]r] finnes blott b, och även på detta är övre kännestrecket nästan bortnött. Därpå är
intet synligt förrän kännestrecket till U i [let]ll, som är fullt tydligt 5,5 cm nedifrån men
synligt ytterligare 4 cm uppåt. Uti letll sakna båda teckningarna kännestrecket på I.
Av radens sista stav äro 5 cm uppifrån skönjbara.
Den andra raden börjar i Bautil med |jena, vars |) är tämligen oskatt; av e finnes
övre hälften med prick, såsom i B. 872, varemot B. 921 har +. Av h II i |]ena finnes
blott 3 cm uppifrån, varefter inskriften är utnött till ‡ 0 i ioril, vars r ock är i behåll
så när som på toppen och foten av kännestrecket, och därefter följa två stavar av il. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
